Orientering är en fascinerande idrott, där man använder karta och kompass för att snabbt hitta vägen mellan olika kontrollpunkter i terrängen. Dessa punkter, kontroller, är i terrängen markerade med en orange-vit nylonskärm och på kartan med en röd eller lila cirkel.

På en orienteringsbana springer de deltagande löparna på tid. Tävlingsmomentet består i att så snabbt som möjligt hitta alla kontroller, på mer eller mindre dolda ställen i naturen, i en förutbestämd ordning. Vinnare blir den som är bäst på att kombinera kartläsning och löpförmåga och samtidigt välja bästa och snabbaste vägen mellan kontrollerna.

Vid varje kontroll ska deltagaren stämpla, så att det kan kontrolleras att deltagaren varit vid de rätta kontrollerna. God orienteringsförmåga är alltså starkt utslagsgivande för den som vill lyckas i den här idrotten.

På Svenska Orienteringsförbundets hemsida finns massor av information till dig som vill börja orientera.

Orientering är en tuff och hård elitidrott. Samtidigt är orientering en utmärkt familjeidrott. Det finns klasser för alla, från extrema elitlöpare till nybörjare och motionärer. Åldersindelningen sträcker sig från 10-årsklasser upp till 90-årsklasser.

Inom varje ålderskategori finns det banor med olika svårighetsgrad och längd. På de flesta tävlingar finns det dessutom ett antal öppna klasser, där vem som helst kan delta utan att behöva vara medlem i någon orienteringsförening. För att delta i en av tävlingsklasserna måste man vara medlem i någon av Sveriges cirka 620 orienteringsföreningar.

Den vanligaste formen av orientering är individuella tävlingar i dagsljus. Men det finns också andra former, exempelvis nattorientering, stafett (som förr i tiden kallades budkavle) och patrullorientering (två eller fler löper ihop). I Sverige arrangeras det cirka 650 tävlingar per år.